Sök


 
Ordlista

 




Skelleftemodellen kan minska återfall i rattfylleri.

Nationell samverkan mot alkohol och droger i trafiken enligt Skelleftemodellen är ett projekt som syftar till att minska återfall i rattfylleri. Huvudtanken i projektet är att misstänkta rattfyllerister så snabbt som möjligt efter att de har omhändertagits och förhörts av polisen ska komma i kontakt med kommunernas socialtjänster eller tas om hand av landstingens beroendevård. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) har av Vägverket fått i uppdrag att utvärdera Skelleftemodellen. Resultatet redovisas i denna syntesrapport som innehåller ett urval av resultaten i fyra underlagsrapporter.

 

Det finns överlag en positiv grundinställning till Skelleftemodellen bland medverkande myndigheter och verksamheten fungerar relativt bra i många län. Det finns ett stort stöd för Skelleftemodellen och ungefär 75 procent av respondenterna i en enkät såg stor nytta med arbetet. De var även högt motiverade att arbeta enligt modellen, men poliser önskade utbildning i motiverande samtal. De uppgav även att de önskade mer kunskap om vad som händer med de misstänkta rattfylleristerna och att sådan kunskap är viktig för att upprätthålla motivationen. Man borde därför utveckla formerna för återkoppling till antalet rattfyllerister som går in i behandling.

 

Bland de misstänkta rattfylleristerna som tillfrågades var det ungefär 20 procent som accepterade polisens erbjudande om kontakt med socialtjänst eller beroendevård. Av dem som tackade ja var det sedan 38 procent som genomgick samtal och ytterligare 3 procent som hade bokat in samtal som inte hade genomförts vid studieperiodens slut.

 

Beräkningar visar också att Skelleftemodellen är samhällsekonomiskt lönsam om mediantiden som en misstänkt rattfyllerist avstår att köra rattfull är minst en månad längre bland dem som tackar ja till polisens erbjudande än de som tackar nej. Det gäller då att tillräckligt många rattfyllerister får frågan om de vill ha samtal med beroendevården samt att de fasta kostnaderna för arbetet med modellen hålls nere.

 

Överlag framstår Skelleftemodellen som en bra åtgärd i arbetet mot rattfylleri, men det finns också utrymme för förbättringar. Skelleftemodellen organiseras på delvis olika sätt, det finns skilda regionala mål och tillämpningar av de bärande idéerna. Det medför att Skelleftemodellen är svår att avgränsa trots att det är en ganska enkel modell. Det behövs ett nationellt klarläggande om hur Skelleftemodellen bör tillämpas och man bör i så hög utsträckning som möjligt organisera verksamheten därefter.

 

Löpande utvärdering bör ses som en del av modellen och den nationella samordningen. Det behövs också förbättrade rutiner och styrning inför övergången från projekt till löpande verksamhet, särskilt om Vägverket ska låta andra organisationer ta ett större ansvar. En del av lösningen skulle kunna vara att Rikspolisstyrelsen utövar mer styrning av polismyndigheternas arbete och att man inför strukturer som kan användas för att styra de organisationer som medverkar (t.ex. arbetsordningar).

 

Hanteringen av drograttfylleri är ett exempel på hur bättre rutiner och styrning potentiellt skulle kunna förbättra resultatet. I vissa projekt enligt Skelleftemodellen arbetar man mycket ambitiöst med drograttfylleri, i andra har man inte börjat eller vet inte ens om drograttfylleri ingår i modellen. Drograttfyllerister är klart underrepresenterade bland dem som erbjuds hjälp av polisen. Ska man arbeta mer effektivt med drograttfylleri inom ramen för Skelleftemodellen bör man på nationell nivå klarlägga att drograttfylleri ingår i Skelleftemodellen och tydligt beskriva hur man ska arbeta med denna form av rattfylleri.

 

Läs hela utvärderingen här  Alkohol och droger i trafiken - utvärdering (371 KB)

Share |

Region-Jämtland-Härjedalen    


Skriv ut 

Ansvariga utgivare: Thomas AnderssonAlf Lerner Redaktör: Pelle Höglund