Sök


 
Ordlista

 




Få patienter får råd om alkoholkonsumtion

Alkoholförebyggande insatser inom hälso- och sjukvården - ny rapport från Socialstyrelsen

 

Alla landsting utom ett har fått statliga medel för alkoholpreventivt arbete, men de flesta är ännu i inledningsskedet av arbetet.

 

En enkät till vårdpersonal visar att man är enig om att patienter med riskabel alkoholkonsumtion ska identifieras och få råd, men frågor om alkoholvanor ställs mer sällan än om andra levnadsvanor. Inom primärvården uppfattar man att alkoholproblem är det man är minst effektiv med att kunna hjälpa patienterna med. Barnmorskor är den grupp som fått mest utbildning i alkoholprevention.

 

Också patienter har intervjuats. Av dem hade 13 procent fått frågor om alkoholvanor men bara under två procent som fått råd om att minska konsumtionen. Åtta procent hade dragit ner sin konsumtion för att förbättra sin hälsa, vanligast bland de yngre.

 

Läs hela rapporten (28 sidor) här >>

 

Sammanfattning - Alkoholförebyggande insatser inom hälso- och sjukvården

Uppdraget

Inom ramen för den alkoholpolitiska handlingsplanen genomför regeringen en satsning riktad till landstingen, som syftar till att skapa strukturer och metoder för alkoholförebyggande arbete samt höja personalens kompetens. Insatserna inriktas framförallt på tidig upptäckt och behandling av riskpatienter inom primärvården. Dessutom genomför regeringen en utbildningssatsning bland personal inom primärvården, det s.k. Riskbruksprojektet. Socialstyrelsen ska den 31 januari lämna en lägesbeskrivning för dessa satsningar.

 

Regeringen avser att genomföra en förlängning av satsningen riktad till landstingen. Socialstyrelsen har därför ett uppdrag att göra en utvärdering, som ska utgöra en grund för kommande landstingssatsningar och för kompetensutveckling, som ska rapporteras den 31 mars 2008. Denna rapport ska även omfatta en utvärdering av Riskbruksprojektet.

Aktiviteterna i landstingen befinner sig i stor utsträckning fortfarande i ett uppbyggnadsskede och föreliggande rapport är därför en kortfattad beskrivning av åtgärder som vidtagits inom primärvården samt resultat från ett par undersökningar som bl.a. speglar hälso- och sjukvårdspersonalen kunskaper, attityder och frågor till patienterna.

Aktiviteter i landstingens primärvård

Regeringen beslutade i november 2005 att bevilja landstingen totalt närmare 17 miljoner kronor för lokalt alkoholpreventivt arbete. Alla landsting, utom ett, ansökte om och tilldelades medel. I alla dessa landsting har en eller flera projektansvariga för det lokala arbetet utsetts.

Det är stora olikheter mellan landstingen beträffande hur långt man nått i arbetet. De flesta befann sig hösten 2006 i ett uppbyggnadsskede.

Kunskaper, erfarenheter och attityder hos
primärvårdens personal

Inom ramen för Riskbruksprojektet har en enkätundersökning genomförts, för att kartlägga kunskap, erfarenheter och attityder till det alkoholpreventiva arbetet inom primärvården och företagshälsovården. Enkäten vände sig till samtliga familjeläkare, ST-läkare i allmänmedicin, distriktssköterskor med förskrivningsrätt, barnmorskor inom mödrahälsovården och till sjuksköterskor inom barnhälsovården samt till alla företagsläkare och företagssköterskor.

 

Det råder stor enighet, bland primärvårdens och företagshälsovårdens läkare och sjuksköterskor, om att det är mycket viktigt att patienter med en riskabel alkoholkonsumtion identifieras och att de får råd om att ändra sina alkoholvanor. Man fäster i stort sett samma vikt vid alkoholfrågan som vid andra frågor om levnadsvanor.

 

Frågor om alkoholvanor ställs mer sällan än frågor om andra levnadsvanor. Läkare och sjuksköterskor inom företagshälsovården var de personalkategorier som oftast tog upp frågor om alkohol med patienterna.

 

Bland primärvårdens personal är alkoholen den levnadsvana man uppfattar sig vara minst effektiv med att kunna hjälpa sina patienter att förändra. Cirka 75 procent av läkare i primärvården anser sig vara ineffektiva i att åstadkomma förändring och för distriktssköterskorna är andelen så hög som nästan 90 procent.

 

Mer kunskaper om samtalsmetoder vid alkoholrelaterade problem är den åtgärd som de flesta efterlyser för att de egna insatserna beträffande identifikation och rådgivning ska öka. Tydliga beslut på ledningsnivå om vad som ingår i arbetet/uppdraget är tillsammans med mer teamarbete åtgärder som många också efterlyser.

 

Barnmorskorna var den grupp som i störst omfattning hade fått utbildning i hantering av riskbruk av alkohol (knappt 90 procent). Av företagssköterskorna rapporterade cirka 65 procent att de fått utbildning. Motsvarande andelar bland företagsläkare och bland sjuksköterskorna inom BVC var ungefär 60 procent respektive 50 procent. Distriktssköterskorna var den personalkategori i vilken lägst andel hade fått utbildning i hantering av riskbruk av alkohol, ungefär 35 procent. I alla yrkesgrupper fanns en tämligen stor beredskap att prioritera fortbildning om riskbruk av alkohol.

 

En förutsättning för utveckling av primärvårdens arbete med riskbruk är sannolikt att vårdpersonalen får olika typer av stöd för att öka kompetensen och ändra beteende och praxis. Från kommande undersökningar inom området är det önskvärt att kunna avläsa sambandet mellan en given utbildning, eller motsvarande insats, och det faktiska utfallet i form av kompetens att identifiera riskbruk och grad av rådgivning.

Patienternas erfarenhet av läkares frågor om alkohol

Data från 12 000 strukturerade intervjuer, genomförda under januari-september 2006 (exkl. mars) inom det s.k. Monitorprojektet, har bearbetats. Frågor ställdes om konsumtion, resandeinförsel, smuggling och hemtillverkning av sprit, vin och öl samt om befolkningens erfarenheter av att läkarna ställer frågor om alkoholvanor.

 

Under en period av ett år var det nästan 45 procent av befolkningen i åldrarna 16–80 år som hade haft kontakt med läkare. Av dessa hade drygt 13 procent fått frågor från läkaren om sina alkoholvanor. Av dem som sökte läkare var det mindre än två procent som hade fått rådet att minska sin alkoholkonsumtion.

 

Familjeläkarna var den personalkategori som, i denna undersökning, i störst omfattning ställde frågor om alkoholvanor.

Det var nästan åtta procent av befolkningen som uppgav att de under det senaste året hade dragit ned sin alkoholkonsumtion för att förbättra sin hälsa. Att man minskat sin konsumtion av hälsoskäl var vanligare i yngre åldersgrupper.

 

Patientens redovisning av hur ofta läkare ställer frågor om deras alkoholvanor kan utgöra ett utvärderingsmått för hälso- och sjukvårdspersonalens aktivitet. Man bör dock vara uppmärksam på och ta hänsyn till de skillnader som beror av t.ex. de tillfrågades ålder och vilken vårdform de besökt.

Share |

Region-Jämtland-Härjedalen    


Skriv ut 

Ansvariga utgivare: Thomas AnderssonAlf Lerner Redaktör: Pelle Höglund